6. Which makes you sad/teary.
Åh, Bernadette... Kommentar överflödig.
Hej och hå!
lördag 9 juli 2011
fredag 8 juli 2011
Tillbaka
Hej till er som skulle få för er att titta in här!
Har haft en ganska rejäl paus i bloggandet. Inte för att det blev särskilt mycket innan heller. Men jag ska ge det ett försök till. Tänkte att jag kunde tvinga mig till att försöka skriva en rad iallafall var dag så kanske man kommer igång efter ett tag :)
Jahapp. Det som har hänt är att jag har gått ut 1an på Balettakademien och haft ca 1 månads sommarlov. I måndags började jag jobba som personligassistent till en 46-årig man som fick en propp i påskas. Nu behöver han hjälp att klara sig när hans fru jobbar. Det är helt ok. Men man uppskattar verkligen det man har och jag har verkligen valt rätt yrke! Finns inget som får mig så glad som musikal. Faktiskt. Jag kan inte komma på något eller någon som får min själ att omvandlas till små färgglada, beltande, steppande fjärilar! :) Om jag inte klarar mig i denna cuh-razy bransch som artist så tänker jag klänga mig fast som ett barn runt sin pappas ben och göra något annat inom genren. Jag tänker inte bli en tråkig Svensson. Och för att klargöra en sak för att inte trampa någon på tårna, så önskar jag att jag inte kände så. Jag kan bli lite avundsjuk och tycker det verkligen är beundransvärt att gå till samma jobb i resten av sitt liv. Det betyder ju att man är väldigt nöjd och värderar andra saker i livet. I mitt huvud är det så iallafall. Hur som helst. Nu är jag här igen :)
Till den här listan jag påbörjade. Jag tänkte fortsätta. På ett sätt är det tråkigt att jag inte har bloggat på länge, men på ett sätt är det tur. För då hade jag säkerligen kommit förbi denna kategorin och det var inte så länge sen jag blev kär i detta klippet och Norbert Leo Butz. Det är från den nya musikalen 'Catch me if you can', skriven utifrån filemn med samma namn.
Frågar du mig är han helt jävla brilliant. Och musiken!
5. Which makes you happy.
Go'biten som sjunger först är Aaron Tveit. Honom ska jag gifta mig med.
Tack och adjö
Har haft en ganska rejäl paus i bloggandet. Inte för att det blev särskilt mycket innan heller. Men jag ska ge det ett försök till. Tänkte att jag kunde tvinga mig till att försöka skriva en rad iallafall var dag så kanske man kommer igång efter ett tag :)
Jahapp. Det som har hänt är att jag har gått ut 1an på Balettakademien och haft ca 1 månads sommarlov. I måndags började jag jobba som personligassistent till en 46-årig man som fick en propp i påskas. Nu behöver han hjälp att klara sig när hans fru jobbar. Det är helt ok. Men man uppskattar verkligen det man har och jag har verkligen valt rätt yrke! Finns inget som får mig så glad som musikal. Faktiskt. Jag kan inte komma på något eller någon som får min själ att omvandlas till små färgglada, beltande, steppande fjärilar! :) Om jag inte klarar mig i denna cuh-razy bransch som artist så tänker jag klänga mig fast som ett barn runt sin pappas ben och göra något annat inom genren. Jag tänker inte bli en tråkig Svensson. Och för att klargöra en sak för att inte trampa någon på tårna, så önskar jag att jag inte kände så. Jag kan bli lite avundsjuk och tycker det verkligen är beundransvärt att gå till samma jobb i resten av sitt liv. Det betyder ju att man är väldigt nöjd och värderar andra saker i livet. I mitt huvud är det så iallafall. Hur som helst. Nu är jag här igen :)
Till den här listan jag påbörjade. Jag tänkte fortsätta. På ett sätt är det tråkigt att jag inte har bloggat på länge, men på ett sätt är det tur. För då hade jag säkerligen kommit förbi denna kategorin och det var inte så länge sen jag blev kär i detta klippet och Norbert Leo Butz. Det är från den nya musikalen 'Catch me if you can', skriven utifrån filemn med samma namn.
Frågar du mig är han helt jävla brilliant. Och musiken!
5. Which makes you happy.
Go'biten som sjunger först är Aaron Tveit. Honom ska jag gifta mig med.
Tack och adjö
måndag 25 april 2011
RUO
Har haft några härliga dagar i solen! Idag åker jag tillbaka till Göteborg och imorgon börjar jag skolan igen. Ska bli gött på ett sätt, men alltså... kan vi ha lektionerna utomhus? Efter att ha varit ute så mycket denna veckan så kommer det bli väldigt svårt att stänga in sig i BAs lokaler. Men men.
RUO nästnästa vecka... En typ av redovisning av vår utveckling och vi ska ha det i stepp, jazz, balett och individuell-sång. Inför hela skolan. Vi pratade om det igår och jag fick frågan "Men hur ska du kunna stå på scen och sjunga inför så många människor om du inte kan göra det inför din skola?" En poäng har de ju. Men samtidigt, hur många gånger mer än i skolan kommer man sjunga inför en salong full med bara folk som håller på med samma sak? Inte så ofta tror jag. Och det ger en en viss osäkerhet att veta att folk kommer sitta där och döma varenda grej man gör. För det kommer dem....? Nä, jag vet inte jag kanske förstorar upp saker och ting. Lärarna skiter jag faktiskt i. Det är hela den här "vi ska titta på varandra"-grejen som gör mig rent ut sagt rädd.
4. Demonstrating how overrated you think a musical is.
Alltså... Allvarligt? Jag tycker det här säger sig själv. Men en liten förklaring då.
Pojke möter flicka. Flicka dissar pojke. Pojke blir besatt. De hittar varandra. SLUT.
Jag gillar inte hela den här; "vi måste ha en Idol-deltagare i huvudrollerna"-grejen och det här är ju bara för mycket! De tog topp fyra i American Idol det året, vilket år de nu var med, stoppar in dem i en kass/klassisk springbreak-film, låter dem sjunga lite - för det förväntar sig folk - och kallar det musikal! Jätte bra grej. NOT. Och då är ändå American Idol-deltagarna så mycket bättre än svenska idol-deltagarna att... ja, man kan jämföra med ljusår. Och jag tycker vanligtvis Kelly Clarkson är ganska bra. Men att sätta henne (och de andra) i en dålig produktion och behöva agera, som uppenbarligen inte är hennes grej, för att sälja en massa, det är lågt tycker jag. Detta visar bara på att Idol-deltagare ska stanna vid att sjunga det de är.. bra på och inte ge sig in på det vissa spenderar en massa år på att bli bra på och leva som!! Det finns säkert undantag, men jag blir så irriterad när det finns människor som man vet hade gjort en roll mycket bättre än en avdankad B-kändis. Over and out.
RUO nästnästa vecka... En typ av redovisning av vår utveckling och vi ska ha det i stepp, jazz, balett och individuell-sång. Inför hela skolan. Vi pratade om det igår och jag fick frågan "Men hur ska du kunna stå på scen och sjunga inför så många människor om du inte kan göra det inför din skola?" En poäng har de ju. Men samtidigt, hur många gånger mer än i skolan kommer man sjunga inför en salong full med bara folk som håller på med samma sak? Inte så ofta tror jag. Och det ger en en viss osäkerhet att veta att folk kommer sitta där och döma varenda grej man gör. För det kommer dem....? Nä, jag vet inte jag kanske förstorar upp saker och ting. Lärarna skiter jag faktiskt i. Det är hela den här "vi ska titta på varandra"-grejen som gör mig rent ut sagt rädd.
4. Demonstrating how overrated you think a musical is.
Alltså... Allvarligt? Jag tycker det här säger sig själv. Men en liten förklaring då.
Pojke möter flicka. Flicka dissar pojke. Pojke blir besatt. De hittar varandra. SLUT.
Jag gillar inte hela den här; "vi måste ha en Idol-deltagare i huvudrollerna"-grejen och det här är ju bara för mycket! De tog topp fyra i American Idol det året, vilket år de nu var med, stoppar in dem i en kass/klassisk springbreak-film, låter dem sjunga lite - för det förväntar sig folk - och kallar det musikal! Jätte bra grej. NOT. Och då är ändå American Idol-deltagarna så mycket bättre än svenska idol-deltagarna att... ja, man kan jämföra med ljusår. Och jag tycker vanligtvis Kelly Clarkson är ganska bra. Men att sätta henne (och de andra) i en dålig produktion och behöva agera, som uppenbarligen inte är hennes grej, för att sälja en massa, det är lågt tycker jag. Detta visar bara på att Idol-deltagare ska stanna vid att sjunga det de är.. bra på och inte ge sig in på det vissa spenderar en massa år på att bli bra på och leva som!! Det finns säkert undantag, men jag blir så irriterad när det finns människor som man vet hade gjort en roll mycket bättre än en avdankad B-kändis. Over and out.
onsdag 20 april 2011
Fantastisk dag
Gårdagen var en helt fantastisk!
Började med tågfärd in till Malmö där jag hämtade min väska på hittegods - inte fantastiskt kanske, men man får väl se det som så att jag fick ju faktiskt tillbaka den :) Dessutom så hade jag fått en fribiljett som jag fick åka gratis på hela dagen så jag behövde inte punga ut mer pengar än hittegodsavgiften på 100 kr (okej, det gör mig pissed, men som sagt jag får ta med i beräkningen att jag slapp köpa biljett på tåget.) Mötte upp Lilja i Lund. Där satt vi en stund och väntade på Elisabeth och Rasmus som bytte däck på bilen innan de kom och det var tur för de va en jädra massa polisbilar där! När de väl kom så köpte vi med oss pastasallad och SEN kom höjdpunkten på hela dan; vi åkte till Lomma! Stranden där är helt fantastisk och även om det var för kallt för att bada så var det helt idylliskt. Dessutom var vi nästan de enda där. Fantastiskt väder, människor som man tycker väldigt mycket om och f a n t a s t i s k utsikt.... vad mer kan man begära liksom? Som jag poängterat ungefär 100 ggr redan i detta inlägget; Det var fantastiskt.
Rasmus och Lilja bor i London nu, Elisabeth har bott i Australien i 6 månader och jag bor ju i GBG så det var inte så konstigt att man saknat dem en massa!
Så, till min lista då.
3. Demonstrating how underrated you think a musical is.
Det här är en duett som Niclas och Anngelina i min klass gjorde på duett-redovisningen i Januari och jag bara älskar den. De gjorde den med lite annorlunda vinkel, men jag tycker verkligen om det här klippet, det är verkligen feelgood och de -Jared Gertner & Kate Wetherhead - är verkligen grymma och har underbar kemi! Vaschegouda!
Beautiful ur Ordinary Days
Började med tågfärd in till Malmö där jag hämtade min väska på hittegods - inte fantastiskt kanske, men man får väl se det som så att jag fick ju faktiskt tillbaka den :) Dessutom så hade jag fått en fribiljett som jag fick åka gratis på hela dagen så jag behövde inte punga ut mer pengar än hittegodsavgiften på 100 kr (okej, det gör mig pissed, men som sagt jag får ta med i beräkningen att jag slapp köpa biljett på tåget.) Mötte upp Lilja i Lund. Där satt vi en stund och väntade på Elisabeth och Rasmus som bytte däck på bilen innan de kom och det var tur för de va en jädra massa polisbilar där! När de väl kom så köpte vi med oss pastasallad och SEN kom höjdpunkten på hela dan; vi åkte till Lomma! Stranden där är helt fantastisk och även om det var för kallt för att bada så var det helt idylliskt. Dessutom var vi nästan de enda där. Fantastiskt väder, människor som man tycker väldigt mycket om och f a n t a s t i s k utsikt.... vad mer kan man begära liksom? Som jag poängterat ungefär 100 ggr redan i detta inlägget; Det var fantastiskt.
Rasmus och Lilja bor i London nu, Elisabeth har bott i Australien i 6 månader och jag bor ju i GBG så det var inte så konstigt att man saknat dem en massa!
Så, till min lista då.
3. Demonstrating how underrated you think a musical is.
Det här är en duett som Niclas och Anngelina i min klass gjorde på duett-redovisningen i Januari och jag bara älskar den. De gjorde den med lite annorlunda vinkel, men jag tycker verkligen om det här klippet, det är verkligen feelgood och de -Jared Gertner & Kate Wetherhead - är verkligen grymma och har underbar kemi! Vaschegouda!
Beautiful ur Ordinary Days
måndag 18 april 2011
Ny dag, nya.. besvärligheter
I fredags när jag skulle åka hem från Götet på påsklov, så satt jag och snackade med Mattias i min klass på BA och ett tu tre så skulle vi gå av tåget och det gjorde vi efter att jag tittat på min plats och sa till Mattias: "Har jag nu allting med mig?". Ja, ni kan nog se redan nu vart det här ska leda någonstans.... Ja, vi såg inget kvar på platsen. Eftersom jag har en historia som lite lätt förvirrad med mina grejer, kollar jag nästan alltid på min plats innan jag går, vilket jag också gjorde i fredags. Det enda är, att när jag kom av tåget kom jag på att "FAN! Min resväska!! Den låg på hatthyllan!!". Jag lägger aldrig väskan på hatthyllan. GOSH. Så jag sprang in till Skånetrafiken och sa att jag glömt väskan på tåget som gått 17.40 från perrong 1 och enligt min beräkning (jag har åkt den sträckan ett antal gånger) så hade inte tåget kommit in i malmö än, så om hon skulle vilja vara jätte, jätte snäll så kunde hon ringa till någon som kunde ta min väska för att sätta den på ett tåg till Lund, så skulle jag ta den där. Skit bra plan tyckte jag. Skit dåligt tyckte hon. Den **tt** rent ut sagt. Jag är fortfarande irriterad. Här levererar jag den en skit bra plan, hon behöver bara sätta igång. Då säger hon NEJ?! "Nä, det kan jag inte. Tåget är halvvägs till Köpenhamn redan." Då informerade jag henne om att det var 9 minuter sen tåget gick så "nej, tåget är inte ens i Malmö än!". Hon sket ändå i mig. "Hittegods har stängt i helgen. Du får åka dit på måndag." Gee, thanks. Men jag tycker synd om henne, det kan inte vara lätt att stå hela dagarna på Skånetrafikens info-disk och bli hatad hela dagarna, för att sedan åka hem till ett stor hus där hon bor själv med fem katter som hon är allergisk mot. Några barn har hon inte heller, för hon har aldrig blivit älskad = inga barn. Så det enda hon får är hat hela dagarna, det är inte konstigt att hon delar ut hat till oskyldiga tjejer med gråten i halsen. Punkt.
A *SONG*...
2. From your latest musical obsession.
Min senaste musikal som jag är besatt över... Svårt.
Just nu är jag i en period då jag lyssnar mycket på mycket contemporary musical, vilket inte sjungs i en hel musikal, utan står helt för sig själv... Så det kan jag inte välja tänker jag.
Men Next to Normal lyssnade jag ganska mycket på i höstas. Jo, det får bli den!
Så här står det på Värmlandsoperans hemsida;
Next to Normal
Med Next to Normal ger Wermland Opera ännu en musikal i den nya musikalgenren som urspringer från den amerikanska pop- och rocktraditionen, där vår egen Spring Awakening var en bland de första.
Next to Normal är ett familjedrama med starka tematiska band till Ibsens Ett Dockhem. Publiken får insyn i en familj där gränsen mellan dröm och verklighet, mellan friskhet och sjukdom är oklar. Frågan som ställs är: är allt normalt i familjen eller bara Nästan Normalt?
Next to Normal erhöll tre Tony Awards, bland annat för Bästa musikal efter sin premiär I New York 2009, men har också fått något så för musikaler så sällsynt som Pulitzerpriset!
Next to Normal kommer att ha premiär i februari 2012 på Wermland Operas Lilla scen på Spinneriet.
Spännande! Den vill jag verkligen se. Mamma? ;)
Ett klipp från när man gjorde ett nummer ur musikalen på 2009 års Tony Awards. Enjoy!
A *SONG*...
2. From your latest musical obsession.
Min senaste musikal som jag är besatt över... Svårt.
Just nu är jag i en period då jag lyssnar mycket på mycket contemporary musical, vilket inte sjungs i en hel musikal, utan står helt för sig själv... Så det kan jag inte välja tänker jag.
Men Next to Normal lyssnade jag ganska mycket på i höstas. Jo, det får bli den!
Så här står det på Värmlandsoperans hemsida;
Next to Normal
Med Next to Normal ger Wermland Opera ännu en musikal i den nya musikalgenren som urspringer från den amerikanska pop- och rocktraditionen, där vår egen Spring Awakening var en bland de första.
Next to Normal är ett familjedrama med starka tematiska band till Ibsens Ett Dockhem. Publiken får insyn i en familj där gränsen mellan dröm och verklighet, mellan friskhet och sjukdom är oklar. Frågan som ställs är: är allt normalt i familjen eller bara Nästan Normalt?
Next to Normal erhöll tre Tony Awards, bland annat för Bästa musikal efter sin premiär I New York 2009, men har också fått något så för musikaler så sällsynt som Pulitzerpriset!
Next to Normal kommer att ha premiär i februari 2012 på Wermland Operas Lilla scen på Spinneriet.
Spännande! Den vill jag verkligen se. Mamma? ;)
Ett klipp från när man gjorde ett nummer ur musikalen på 2009 års Tony Awards. Enjoy!
söndag 17 april 2011
Så, för att sätta igång med den här listan då från föregående inlägg;
A *SONG*...
1. From the first musical you saw/heard
Filmen Sound of Music är nog den filmen av alla hittills som jag sett flest gånger. När jag var liten så älskade jag SoM och kunde inte få nog av att titta på den, till min omgivnings stora förtret. "Jag vill se barnen som sjunger!" sa jag.. om och om igen. Så den musikalen har kommit att bli lite ikonisk i min familj. Alla kan alla sångerna, repliker osv. Och jag har fått ta och lära mig dem nu, eftersom när jag tittade på den så förstod jag inte engelska och sjöng med så gott jag kunde. Fortfarande kan man höra någon gå och nynna på "Edelweiss" eller dra av ett citat från filmen. Riktigt mysigt tycker jag. Sen hade faktiskt inte filmen någon påverkan, vad jag vet, på hurvida jag ville hålla på med musikal eller inte. Jag tänkte faktiskt inte på att det var en musikal förens jag var tvungen att inse det. Den liksom levde ett eget liv för mig. Och när det slog mig att det sen var på den banan jag ville och såg kopplingen mellan SoM och min - förhoppningsvis- framtid, kunde jag inte låta bli att bli rörd. :)
En av mina favoritscener från filmen.
A *SONG*...
1. From the first musical you saw/heard
Filmen Sound of Music är nog den filmen av alla hittills som jag sett flest gånger. När jag var liten så älskade jag SoM och kunde inte få nog av att titta på den, till min omgivnings stora förtret. "Jag vill se barnen som sjunger!" sa jag.. om och om igen. Så den musikalen har kommit att bli lite ikonisk i min familj. Alla kan alla sångerna, repliker osv. Och jag har fått ta och lära mig dem nu, eftersom när jag tittade på den så förstod jag inte engelska och sjöng med så gott jag kunde. Fortfarande kan man höra någon gå och nynna på "Edelweiss" eller dra av ett citat från filmen. Riktigt mysigt tycker jag. Sen hade faktiskt inte filmen någon påverkan, vad jag vet, på hurvida jag ville hålla på med musikal eller inte. Jag tänkte faktiskt inte på att det var en musikal förens jag var tvungen att inse det. Den liksom levde ett eget liv för mig. Och när det slog mig att det sen var på den banan jag ville och såg kopplingen mellan SoM och min - förhoppningsvis- framtid, kunde jag inte låta bli att bli rörd. :)
En av mina favoritscener från filmen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)